info@ihrefellowship.se

Martin Rutegård

MartinRutegard

 

Martin Rutegård är ST-läkare i kirurgi på Örnsköldsviks sjukhus sedan två år tillbaka. Tjänstgöring på universitetssjukhuset i Umeå stundar inom kort – en naturlig klinisk fortsättning. Forskningen bedrivs vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå Universitet.

Min forskning
Min forskningsbana inleddes på Karolinska Institutet under Pernilla Lagergren och avhandlingen rörde esofaguscancerepidemiologi. Med epidemiologiska principer och metoder användes olika datakällor för att utvärdera samband mellan kirurgtekniska faktorer och utfall vid kirurgi för esofaguscancer, samt för att utröna riskfaktorer för utveckling av cancersjukdomen.

I samband med allmäntjänstgöring och flytt norrut bytte jag fält och är nu i färd att etablera en egen forskningslinje på Umeå Universitet kring klinisk rektalcancerforskning. Forskningsprojektet är inriktat på kirurgtekniska faktorer och inverkan på utfallet efter kirurgi för rektalcancer. Särskilt intresse innefattar problematiken kring anastomosläckage och dess konsekvenser.

Initialt har forskningsgruppen fokuserat på så kallad hög kärlligatur där man tidigare befarat att en central delning av arteria mesenterica inferior helt nära aorta riskerat blodförsörjningen till anastomosen. I några större studier på nationella patientmaterial via Kolorektalcancerregistret och journalgenomgångar har vi visat att en hög kärlligatur inte förefaller öka risken för anastomosläckage samt att registreringen av variabeln sammanfaller med operationsberättelserna i en acceptabel, men inte perfekt omfattning.

Vidare har vi i en mindre studie på Norrlands Universitetssjukhus undersökt blodflödet intraoperativt före och efter delning av kärlet, där vi inte kunnat se någon betydande blodflödesreduktion, medan perfusionen rektalt försämras vid total kontra partiell mesorektal excision.

Vidare har vi studerat postoperativ död efter rektalcancerkirurgi, vilken vi visat fortsatt minskar med åren; ytterligare studier planeras kring inverkan av anastomosläckaget och postoperativ död samt inverkan av avlastande stomi. Som en annan aktuell riskfaktor för anastomosläckage utvärderas nu också inverkan av NSAID-preparat, vilket på bred front introducerats inom kliniken som ett sätt att minska opiodkonsumtion efter större gastrointestinal kirurgi; observationsstudier har tidigare visat en viss överrisk, vilket vi avser undersöka även i svenska förhållanden.

Det finns en klar ambition att utvidga forskningsområdet och anpassa metodologi till tumörbiologiska faktorer och biobanker. Goda förutsättningar till detta finns nationellt och på Umeå Universitet, där en tidigare väl etablerad experimentell kirurgisk forskning bedrivs. Personligen meriterar jag mig efter hand för docentur. Som fellow ser jag fram emot att knyta nya värdefulla kontakter och utveckla forskningsnätverket – möjligheten till forskningstid som utnämningen innebär ger också en välbehövlig kontinuitet och arbetsro.