Jag är i slutet av min specialistutbildning (ST) i barnmedicin vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset i Stockholm, och har sedan länge ett särskilt intresse för barngastroenterologi. År 2018 disputerade jag vid Helsingfors universitet i Finland med en avhandling om genreglering och patofysiologi vid pediatriska leversjukdomar. Efter disputationen flyttade jag till Sverige för att genomföra postdoktorala studier vid Karolinska Institutet, där mitt forskningsfokus låg på att kartlägga förändringar i tarmlymfocyternas funktion vid pediatrisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).
Även om grundforskning och laboratoriearbete fortfarande ligger mig varmt om hjärtat, växte ett starkt behov fram att utvecklas inom klinisk forskning – med ambitionen att bidra mer direkt till patientnära vård. De senaste tre åren har jag därför kombinerat min ST-tjänst med ett forskningsprojekt inom professor Ola Oléns forskargrupp vid Karolinska Institutets avdelning för klinisk epidemiologi. Projektet fokuserar på smärtdominerade funktionella mag-tarmsjukdomar hos barn och ungdomar.
Inom ramen för projektet jämförs olika psykosociala behandlingsformer – vad gäller effektivitet, målgrupper och samhällsekonomiska kostnader. Jag har förmånen att samarbeta med ett internationellt och tvärvetenskapligt team med enorm kompetens och erfarenhet.
Funktionella mag-tarmsjukdomar med buksmärta, såsom irritable bowel syndrome (IBS), drabbar 10–25 % av barn och ungdomar i Sverige. Dessa tillstånd är förenade med hög skolfrånvaro, sänkt livskvalitet och omfattande vårdkonsumtion. Farmakologiska behandlingar har hittills visat begränsad effekt, medan psykosociala behandlingsmetoder har haft goda resultat i flera internationella studier.
Vi utvecklar nu två nya behandlingsmetoder anpassade för svenska förhållanden: självadministrerad hypnoterapi med ljudfiler, samt en digital patientutbildning – ”Mag-tarmskolan”. I nästa steget planerar vi att genomföra en stor randomiserad kontrollerad studie där vi jämför dessa interventioner med kognitiv beteendeterapi, som idag är den mest använda behandlingen i Sverige för dessa patienter. De planerade studierna kommer även att ge viktiga insikter kring hur behandlingarna bäst införs i klinisk vardag – vem som bör erbjudas vilken metod och i vilken ordning de bör ges.
För mig är det viktigt att bedriva forskning, eftersom det ständigt ger möjlighet att utveckla både mig själv och det kliniska området jag arbetar inom. Det är en stor ära att ha blivit antagen till Bengt Ihre Fellowship-programmet och därmed få möjlighet att kombinera dessa två aspekter. Jag ser mycket fram emot att dela erfarenheter och kunskap samt att bygga ett nätverk med andra forskare inom området.